Summering: 3 veckor med elcykel

Nu har jag pendlat med elcykel i tre veckor, och kan konstatera att jag tagit bilen till jobbet en av femton dagar. Tidigare blev det cykel högst tre dagar i veckan, så jag kan konstatera att elcykeln i princip har eliminerat behovet av bil för jobbpendling. Nu kan jag cykla vanlig benmuskel-cykel när jag har möjlighet och tid att ordna med ombyte och dusch, annars blir det elcykel. Det finns inte längre några ursäkter att inte ta cykel. Motvind, tidsbrist, inga rena cykelkläder är inte längre anledning att inte cykla. Så länge jag kommer ihåg att sätta batteriet på laddning hjälper den lilla elmotorn i framnavet mig till jobbet snabbt och osvettigt.
Sista veckan har det varit snö, vilket har fungerat riktigt bra trots lite problem med utebliven snöröjning. Jag var lite orolig över om elcykel kombinerat med halt underlag skulle fungera. Jag kan konstatera att oron var helt obefogad. Dubbdäck kombinerat med elmotor gör att framkomligheten i snö blir rätt bra. Tvåhjulsdrift (motor fram, muskelkraft bak) slår enhjulsdrift när underlaget är halt. Tack vare elmotorns låga effekt blir det heller inga kraftiga ryck eller okontrollerade accelerationer, utan fartökningen är precis lagom för att hjulet inte ska släppa även när underlaget är blankis.
Nu har jag fått bra rutiner för det här med klädsel också. När jag tar elcykeln klär jag mig, precis som när jag tar vanlig cykel, så att jag fryser något när jag går ut. Sedan trampar jag mig varm de första kilometrarna innan jag sätter på elmotorn. Sedan kan det hända att jag behöver ta i lite extra på vägen för att få upp värmen, men då brukar jag behålla elmotorn på, men trampa på lite extra för att öka hastigheten över de 25 km/h som är elmotorns maxgräns. Perfekt sätt att få lite morgonmotion, men utan att bli svettig.
Nu är det söndagskväll, och jag ser redan fram emot cykelturen i morgon bitti. Det händer inte när jag ska köra bil.

Ogenomtänkt gångbana?

Idag när jag cyklade min vanliga väg till jobbet (som faktiskt var välplogad idag) upptäckte jag en skylt som jag konstigt nog inte lagt märke till tidigare, det var en sån här:

Betydelsen är påbjuden gångbana (och gångbanor får man inte cykla på). Cykelbanan fanns helt plötsligt på andra sidan vägen. Jag (och många andra cyklister) har tydligen cyklat på gångbanan i flera år. Huruvida de andra lagt märke till det vet jag inte, men jag har i alla fall inte gjort det. Konsekvensen av att vara laglig och följa cykelbanan istället för gångbanan blir att jag måste passera bilväg fyra gånger extra. Den gröna färdvägen är min ursprungliga cykelväg, den gula är hur jag borde cykla. Gångbanan sträcker sig alltså på ena sidan vägen mellan rondellen och trevägskorsningen Kung Magnus väg-Jägargatan.

Generellt upplever jag att cyklister respekterar cykelförbudet på gångbanor och trottoarer, i princip överallt utom just här. Det beror sannolikt på att gång/cykelbanan slutar tvärt, och övergår till gångbana utan annan markering än skylten. Bredden är densamma (och väl tilltagen). Det finns helt enkelt ingen anledning till att det inte ska vara cykelbana. De 4 extra bilvägspassagerna som det innebär att cykla lagligt gör säkert också att många cyklister inte respekterar att det är gångbana. Jag försvarar inte olaglig cykling, men jag kan som cyklist konstatera att cykling nog är det transportsätt som oftast kommer på undantag. Det gör att jag har en viss förståelse för att cyklister ofta tar sig friheten att förenkla sin trafiksituation något, som i detta fall, då det för de flesta är ett lätt val att att ta gångbanan (som ser ut som en cykelbana) istället för att korsa bilvägar 4 ggr extra.

Skickat via Blogsy

Snöigt på cykelvägarna idag också

Idag hade det kommit 10-20 cm snö under natten. Tyvärr var snöröjningen för cyklister lika undermålig som igår. Här har en cyklist kämpat sig fram i snön som snöplogen skyfflat bort så att bilarna ska komma fram lättare:

Bilvägarna var precis som igår välplogade överallt. Prioriteringar! När det var dags att cykla hemåt hade man hunnit ploga även cykelbanorna. Skönt att slippa cykla på vägarna när det är halt.

Förutom den undermåliga snöröjningen är det väldigt trevligt att cykla på vintern. Att slippa sitta i en nedsmutsande plåtburk är bra för samvetet, och att känna temperaturskiftningarna, höra alla naturens ljud och lukter varje dag är ett privilegium som fler borde unna sig.

Skickat via Blogsy

Snöröjning på cykelbanor i och runt Visby

Idag var det första cykeldagen med ordentligt med snö. Det mesta kom i fredags och lördags, och lite natten mellan söndag och måndag, så det var med spänning jag gav mig ut på vägarna denna morgon. Skulle jag komma fram till jobbet?

Eftersom jag cyklar en bit utanför, och sedan igenom hela Visby för att komma till jobbet får jag en rätt bra helhetsbild av snöröjningsläget för cyklister. Så här såg det ut:

Första biten gick alldeles utmärkt. Den lilla biten landsväg jag har att cykla var välplogad. Sedan kom jag fram till den cykelbana vägverket har ansvar för. Här var det antagligen plogat i söndags, men snön som kom inatt hade man inte hunnit få undan, så jag fick cykla fram i 5-10 cm snö. Inget större problem egentligen förutom att jag hade svårt att se var cykelbanan slutade på kanterna.

Vägverkets cykelbana längs väg 149. Används även av kaniner.

Sedan när cykelbanan övergår till enbart markeringar i vägen var det återigen mycket välplogat, ända ut till vägkanten. Problemet här är ju att markeringarna inte syns under snö och is, vilket innebär att bilarna, framförallt i innerkurvor ser cykelbanan som en del av vägbanan. Cykelbanan upphör helt enkelt att vara cykelbanan och man måste helt plötsligt trängas med bilar på den vältrafikerade 80-vägen. Inte helt optimalt eller säkert.

Cykelbanan blev en del av vägen. 

Någon kilometer innan man kommer in i Visby övergår Vägverkets ansvar till Region Gotlands. Detta manifesteras tydligt med en väl tilltagen snövall, omöjlig att passera. Cykelbanan verkar inte ha varit plogad alls, trots att man har haft två dagar på sig. De stora snöklumparna som snöplogen skyfflat upp på cykelbanan gör det inte lättare att ta sig fram. Det blir att ge sig ut på bilvägen istället.

Effektivt cykelhinder.

Under snön finns en cykelbana.

Inte heller när man kommer in i Visby är det plogat. Här har några gångtrafikanter trots det kämpat sig fram i den djupa snön.

Lågprioriterad cykelbana. 

Stadskärnan har man dock prioriterat. Här är det exemplariskt plogat i någon kilometer, men sedan blir det värre igen när man kommer in i de södra delarna av Visby. Återigen ut på vägen och samsas med bilarna. Jag mötte flera cyklister som pulsade fram till fots med sin cykel bredvid sig på de igensnöade cykelbanorna.

Bra plogat i centrum.

I södra Visby får man cykla på vägen.

När jag kommer fram till jobbet kan jag konstatera att bilparkeringarna är fint plogade inför alla bilisters ankomst, men cykelparkeringen hade man "glömt".

Gott om snö på cykelparkeringen.

På hemvägen såg det betydligt bättre ut. Nu var alla cykelbanor nyplogade och fina, men det duger inte riktigt. Ska man på allvar kunna cykelpendla på vintern måste åtminstone huvudstråken för cyklister vara röjda när människor ska ta sig till jobbet.

Min tolkning av de signaler som vinterväghållningen skickar är: cykla gärna, men vi som styr Region Gotland ser cykling som en hobby som man kan hålla på med på fritiden, i alla fall på vintern. För pendling till och från jobb är det bilen som gäller. När jag kollar upp hur Regionens prioriteringar för snöröjning ser ut är det lite oklart, men det kommer efter lite grävande fram att det egentligen är samma prioritet på cykelbanor och vägar. Olyckligt, därför att som så ofta när "allt" ska prioriteras så blir det upp till utföraren att göra den prioritering som trots allt måste göras, då resurserna för snöröjning inte är obegränsade. Och då blir det vägarna som drar längsta strået. Och det kortaste strået drog den enda cykelbanan in till Visby från norra Gotland, som fick stå oröjd i över två dygn.

För övrigt kan jag konstatera att dubbdäcken gör sitt jobb. Inte ens tendenser till att tappa greppet trots rejält halt underlag på sina håll.

Skickat via Blogsy