Behövs bil?

Det talas mycket om bilens stora nytta för en levande landsbygd, bl.a. på Gotland. Jag har själv, boende 15 km från jobbet i Visby cykelpendlat från och till, och de senaste månaderna i princip varje dag. Frågan är om bilen verkligen är så viktig som det sägs? Kan man klara sig utan bil på Gotland?

Om vi börjar med pendlingen till jobbet:

Visby
För boende i Visby är det egentligen helt onödigt med bil. Det är 4 km från norra änden till södra änden av Visby, och de flesta som bor och arbetar i Visby har betydligt kortare väg än så till jobbet. Cykel skulle fungera för de allra flesta. Och för de som tycker att den fysiska ansträngningen är jobbig, framförallt i Visby innerstads backar kan man köpa en elcykel för bråkdelen av vad en bil kostar.

Visbys närområde
Till Visbys närområde räknar jag socknarna i en omkrets av max 1,5 mil från Visby d.v.s. Väskinde, Lummelunda, Västerhejde, Follingbo m.fl. De flesta som bor här jobbar i Visby. Här fungerar cykel bra för de som bor längs med kusten där det finns cykelbana. Även här kan elcykel vara ett bra alternativ, speciellt när man kommer över en mil i pendlingsavstånd. Uppskattningsvis hälften av de som bor i närområdet rund Visby kan nyttja cykelbana. Att varje dag cykla längs med de vältrafikerade vägarna från t.ex. Slite, Endre, Stenkumla där cykelbana saknas är däremot inte att rekommendera. I brist på cykelbana skulle man kunna kombinera kollektivtrafik med en ihopfällbar minicykel, t.ex. en Brompton. Problemet är ju oftast att det är en bit till busshållplatsen, och sedan från busstationen i Visby till arbetsplatsen. Med en ihopfällbar cykel kan man ta med den på bussen och snabbt ta sig vidare.

Resten av Gotland
Om man bor nära sin arbetsplats är det inga problem att cykla. Trafiken är ofta lugnare än i Visbys närområde, och det går rätt bra att cykla på landsväg även utan cykelbanor. Jobbar man däremot i Visby, vilket många gör är cykling är inte längre ett alternativ, utan här får man förlita sig helt och hållet på kollektivtrafik. Möjligtvis också i kombination med en ihopfällbar cykel för att snabbt kunna ta sig till och från bussen. För vissa blir det p.g.a. tidsförlusten eller dåligt anpassade busstider ändå omöjligt, och endast bilen återstår.

Slutsatsen är att mer än 70% av Gotlands befolkning (de som bor i Visbys närområde samt någon mil till längs kusten, och även många utanför detta område) skulle klara sig alldeles utmärkt utan bil för jobbpendling. Cykel, elcykel och ihopfällbar minicykel i kombination med kollektivtrafik löser de flestas transportbehov. Vissa investeringar, bl.a. i förbättrad cykelinfrastruktur och ökad turtäthet för kollektivtrafiken skule behövas. En positiv bieffekt med fler cyklister skulle bli en mer levande stadskärna. För närvarande är det bara handeln i Visbys ytterområden som växer.

Går att ta med på bussen

Vad det gäller andra transporter blir det mer problematiskt. För familjer är det ofta ett tight tidsschema som inkluderar att hämta och lämna barn på olika ställen. Ibland fungerar det att cykla eller åka kollektivt, ibland inte.

Skickat via Blogsy

Vinterpremiär för min mountainbike

Hittills har det bara blivit elcykel på vintervägarna. Nu har jag satt på vinterdäck på framhjulet på min mountainbike, och testade den till jobbet idag. Skönt att ge sig ut på den ca 10 kg lättare cykeln. Det gick alldeles utmärkt trots att jag bara hade dubbdäck fram. Det andra dubbdäcket är utlånat till sonen som har det på sin cykel.
Tyvärr är snöröjningen fortfarande undermålig på flera av cykel/gångbanorna, och när jag tröttnat på studsandet (trots framdämpning) efter en stund fick det bli bilvägen istället.
Det blev några svängar på cykeln i tjänsten under dagen också. Skönt att få ge sig ut mitt på dagen i det strålande solskenet. Så här års blir det annars mest mörkercykling.

Skickat via Blogsy

Om snöröjningen i Visby igen

Den här veckan har snöröjningen i Visby varit totalt undermålig på alla cykel- och gångbanor. Det har snöat lite varje dag, men tydligen inte tillräckligt för att man ska anse det nödvändigt att ta fram snöröjningsmaskinerna. Resultatet är att smala upptrampade knaggliga gångar har bildats, där de problem som ändå uppstår ibland när cyklister och gångtrafikanter måste dela på samma infrastruktur förvärras betydligt. Som cyklist måste man passera med betydligt mindre marginal, och ofta stanna då det helt enkelt inte finns plats att möta en annan cyklist/gångtrafikant eller passera. Det har varit flera mindre incidenter för min del, ofta då jag ska passera/möta någon, och ger mig ut på den oupptrampade delen av gång/cykelbanan. Under snötäcket kan det dölja sig allt möjligt, oftast isblock som på ett snabbt och effektivt sätt stoppar min framfart.

Jag är rätt säker på att de som är ansvariga för snöröjning i Visby inte cyklar till jobbet. Jag var ute och körde bil igår, och på bilvägarna är det inga problem alls att ta sig fram trots utebliven snöröjning. Bilarna med sina dubbdäck flyttar lätt på de små mängder snö som har kommit under veckan, och det är nu barmark på de flesta vägar. Synd bara att bilvägarnas status ska styra snöröjning för cyklister och gångtrafikanter.

Skickat via Blogsy

Ny sadel

Jag har nu fått hem och monterat den nya sadeln jag beställde för någon vecka sedan. Det är en Brooks Flyer Lädersadel. Jag har haft problem med sittkomforten på den överdimensionerade gel-sadel som satt på min elcykeln när jag köpte den. Framförallt för att den klämmer på diverse olika ställen där den inte ska klämma. Jag är dessutom van med lite smalare och lite hårdare sadlar. Till slut stod jag inte ut längre, och slog till på en äkta lädersadel som enligt utsago ska hålla mitt liv ut.

Jag var lite orolig hur det skulle gå, eftersom det tydligen kan ta lång tid innan en lädersadel blir bekväm. Jag kan efter några turer konstatera att förutom att den är väldigt snygg så är den också otroligt skön att sitta på. Den trycker lite på sittbenen, men det är inte värre än att jag kan avvakta "inkörningsperioden", och se fram emot en perfekt sadel som har anpassat sig efter min rumpa om någon eller några månader. Det enda problemet just nu är av ekonomisk karaktär: Efter att ha upplevt vilken skillnad det är jämfört med "vanliga" sadlar vill jag ju ha Brooks-sadlar på mina andra cyklar nu också. Eftersom de inte är direkt gratis får det tyvärr anstå ett tag.

Vintercykling i innerstaden

Visby innerstad är trevlig att cykla i även på vintern. Även om jag sällan har ärenden innanför murarna brukar jag ta en liten omväg ibland för att njuta av de smala gränderna, och kanske passa på att handla på Kränku eller någon annan av alla trevliga affärer som finns i innerstaden.
Det enda problemet, och det gäller ju också på sommaren är alla enkelriktningar. De är ju framförallt till för att reglera biltrafiken så att det inte blir problem i de trånga gränderna, men även den betydligt mindre platskrävande cykeltrafiken blir reglerad av enkelriktningar. Ibland blir det rätt omfattande omvägar innan man hittar en gata som inte är enkelriktad åt det håll man vill ta sig.

Välsandat

Gott om cyklar även på vintern

Oops, här var det enkelriktat

Gott om backar, men med sandning och dubbdäck är det inget hinder.

Musik när man cyklar?

Östnytt rapporterar att var femte cyklist och var sjätte fotgängare använder sin telefon eller musikspelare medan de tar sig fram. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/unga-cyklister-anvander-mobilen. Den vanligaste sysselsättningen är att lyssna på musik. Östnytt rapporterar även att det ska göras en studie i vad det betyder för trafiksäkerheten.
Det är bra att man börjar fundera på trafiksäkerhet för cyklister och fotgängare som använder telefon eller musikspelare, men frågan är inte om bilister som använder telefon är en större fara för cyklister och fotgängare än deras eget användande?
Jag kan heller inte låta bli att reflektera över att i stort sett alla bilar och lastbilar faktiskt har en fast musikspelare installerad. Med anledning av att det ibland förekommer kritik mot att gångtrafikanter och cyklister lyssnar på musik, så borde man kanske också titta på om bilister bör lyssna på musik? Ett problem blir det ju först när musiken är så högt på att den filtrerar bort andra ljud, och det torde gälla för gångtrafikanter såväl som cyklister och bilister.

Elcykel v.s. Mountainbike 1-0

Idag när jag cyklade med min elcykel till jobbet kom jag ifatt en pendlare på mountainbike en bit utanför Visby. Det tog en stund att komma ifatt, men till slut cyklade jag om i de stadiga 25 km/h som jag kan hålla med elcykeln. Personen på MTB:n var träningsklädd och höll rätt hög trampfrekvens, vilket gjorde att jag kände mig lite elak som gled förbi med elassistans, tjockt vinterklädd, cykelväska och betydligt lägre trampfrekvens. Jag märkte att han hakade på, och hängde sedan med i mitt tempo några km in till stadsgränsen, då han släppte. Till saken hör att cykelväskorna döljer batteriet rätt väl, så det är svårt att se att det är en elcykel jag far fram på. Jag hoppas dock att denne cyklist såg batteriet och förstod att det var en elcykel - och inte cyklade direkt hem och i vredesmod sålde sin MTB för att aldrig mera sätta sig på en cykelsadel.
Just nu blir det tyvärr inte mycket MTB för min egen del, kraftigt förkyld som jag är. Men jag får se det positivt. Hade jag inte haft elcykel skulle det ha blivit bil istället!

Nästa steg

Det blir fortfarande en hel del bilkörning, och utgifter för bil trots min migrering till cykling för jobbpendling. Oftast har det att göra med att jag behöver transportera mig längre sträckor, frakta något tungt, som igår en diskmaskin, eller ha med en eller flera familjemedlemmar. Barnen som nu är 6, 9 och 11 är lite för stora att sitta i cykelvagn och definitivt för stora för barnsadel, samtidigt som de inte kan hänga med på sina vanliga cyklar några längre sträckor  (bilfärderna går oftast till Visby, 14 km enkel resa). Det är heller inte tillåtet att ha barn på pakethållaren utan barnsadel.
Jag börjar fundera på att skaffa en elcykel till så att åtmnstone två familjemedlemmar kan transportera sig lite längre sträckor med cykel, och lämna bilen hemma. Faktum är att min fru som tidigare varit totalt ointresserad av cykling visat intresse för min elcykel. 11-åringen tycker att min elcykel är fantastiskt kul att cykla på, trots att den egentligen är för stor.
En hopfällbar mini-elcykel känns som ett bra alternativ som skulle kunna passa både vuxna och åtminstone 9- och 11-åringen.

Ecoride Flexible ERS

Ecoride har ett alternativ som kostar 8900 kr. Det är fortfarande mycket pengar, men kan man ställa bilen lite oftare, eller t.o.m. sälja en av våra två bilar så är pengarna snabbt ihoptjänade. Vi får se om det blir en elcykel till i familjen.

Ekologiskt fotavtryck

Jag gjorde ett test på myfootprint.org för att se hur mitt ekologiska fotavtryck ser ut ur ett globalt perspektiv. Resultatet är att om alla lever som jag skulle vi behöva 1,68 jordklot.
Det positiva är att de flesta i Sverige är värre än jag, framförallt vad det gäller koldioxidutsläpp. Eller nja, positivt är det väl inte, utom för mitt eget samvete möjligtvis. Det bästa skulle ju vara om alla i Sverige förbrukade betydligt mindre av jordens resurser. Så här ser mitt resultat ut i alla fall:

Anledningen till att mitt Carbon Footprint är så lågt beror naturligtvis på att jag oftast cyklar istället för att ta bilen. Jag ligger högt på Food Footprint, och det beror på att jag är en köttälskare som gärna äter nötkött. Något att fundera på!

Cykelväskor

Nu har jag löst problemet med att frakta lite mer än vad som ryms i ryggsäcken på cykeln. Två stycken Vaude Aqua Back blev det efter lite research. Varje väska rymmer drygt 20 liter, vilket innebär att jag nu kan storhandla utan att behöva ta bilen. Normalt har jag en väska monterad, vilket räcker för träningskläder, eventuella småinköp och annat som behöver fraktas. Tack vare en låswire kan jag låsa fast väskan, och ha den permanent monterad utan att riskera att den blir stulen.

Vaude Aqua Back

Cykelväska monterad

Väskorna är helt vattentäta, och stängs med en rullförslutning. De sitter fast stabilt tack vare en smart fästanordning, som släpper när jag drar i handtaget. Vissa delar av min pendlingsväg har lite sämre underlag, men det har inte varit några problem med skrammel eller liknande.

Fästanordning

Justerbart

Det enda problemet med väskorna är att det ser lite "gubbigt" ut, men det får man stå ut med. Även om jag ser gubbig ut när jag far fram med eldrift och cykelväskor känner jag mig betydligt smartare än mina medtrafikanter som sitter instängda i sina nedsmutsande och dyra plåtburkar.
På tal om dyrt. Vad fick jag då betala för väskorna? Ca 1000 kronor gick de på. Dyrt tänker kanske endel. I jämförelse med att jag denna vecka får lägga ut 2000 kr på ny bakruta till familjebilen, och har en 5000-kronors service samt nya sommardäck att se fram emot, så är det småpengar i transportsammanhang.

På cykeln igen

Det var några veckor sedan jag cyklade nu. Under juledigheten blev det mest bil, då det var längre sträckor och barn att transportera. Men idag var det dags att kliva upp på cykeln igen och trampa till jobbet. Jag märkte redan efter några kilometer att rumpan var ovan - lite domningar här och där. Som tur är så vet jag att det går över efter några dagars cyklande.
Nu är det barmark igen efter en veckas plusgrader och regnande. Allt som återstår är gruset, vilket var tur i morse, då det var blixthalka efter nattens kyla. Dubbdäcken tillsammans med gruset höll dock cykeln stadigt på två hjul.
Nu ser jag fram emot ett bra cykelår, och framförallt att trafikverket ska bygga klart den sista biten cykelbana så att jag slipper trängas med bilarna på 80-vägen.

Önskvärt nyårslöfte från trafikverket - bygg färdigt cykelvägen!