Bilen - en tidstjuv?

Hittade denna intressanta bild i Effekt Magasin. Jonas Åkerman på KTH har räknat ut restiden per mil för olika transportslag med alla kostnader inräknade. Resultatet blir även för mig något överraskande att hastigheten blir nästan densamma för alla färdmedel.
En hjälp för mig när jag känner dåligt samvete för att jag tillbringar 30 minuter extra hemifrån varje dag p.g.a. att jag cyklar istället för att köra bil.

Min pendlarväg (del 1)

En liten bildkavalkad över min väg till jobbet.

Första biten cyklar jag några hundra meter i Väskinde samhälle innan jag svänger in på en liten och glest trafikerad väg. En trevlig början på dagen med öppna fält, lantlig luft och möjlighet att kolla in om korna på gården man passerar har vaknat.

 Efter några kilometer kommer jag ut på en större, men fortfarande rätt glest trafikerad väg.

Efter ytterligare cirka två kilometer kommer jag fram till länsväg 149, som är frekvent trafikerad av bilpendlare. Som tur är finns det numera en gång/cykelbana längs vägen. En trevlig cykelbana som slingrar sig genom den rätt karga skogen på lagom avstånd från bilarna.

Tyvärr blev man inte riktigt klar. Här tar det slut abrupt med en avspärrning, och man får snirkla sig förbi för att kunna cykla den sista endast grusade biten av cykelbanan. Någon hänvisning som talar om vart cyklister ska ta vägen finns inte. Trafikverket kan inte svara på när bygget återupptas.

Sedan blir det cykling på den smala, tungt trafikerade landsvägen. Har man tur slipper man bli omkörd av de stora timmerbilarna som ofta passerar här.

Efter någon kilometer återuppstår cykelbanan i form av ett cykelfält. Cykelfält är kanske en bra lösning i städer, men på 80-vägar är det trots den heldragna linjen obehagligt när bilarna dundrar förbi på bara någon decimeters avstånd. Dessutom blir man nedsmutsad av bilarna, speciellt om det är vått på vägen.

Cykelfältet övergår efter några kilometer till någon slags cykelbana som är väldigt smal. Det går med nöd och näppe att passera en annan cykel. Tyvärr har det även visat sig att denna cykelbana har lägsta prioritet vid snöfall, antagligen för att alla snömaskiner är för breda.

Efter någon kilometer kommer man in i Visby. Här får gäller det att sakta ner till 60 km/h, och tänka på att inte lämna cykeln på tomgång.

Egentligen är det bara den korta biten med separerad gång/cykelbana som har vad man kan kalla god cykelstandard. Resten av vägen är antingen anpassad helt och hållet för motortrafik eller hjälpligt ombyggd med cykelfält eller smal cykelbana. Trots bristerna är det en trevlig tur med fina omgivningar. Oftast lyckas jag tack vare flextid tajma min tur till och från jobbet till tidpunkter då trafiken är lite lugnare.

Fortsättning följer.....

Biltrist dag

Idag var jag tvungen att ha bilen, då jag skulle hämta upp kompisar till barnen på vägen hem. Jag hade också en del ärenden att utföra, och fick sålunda ta bilen till de olika affärerna. Efter att i stort sett endast använt cykel den senaste tiden har jag tydligen vant mig vid det betydligt smidigare sättet att ta sig runt i Visby. Fy, vad jobbigt det var att ta sig runt med bil. Start och stopp, bilköer, hitta parkeringsplatser, instängd i en plåtburk i det vackra vårvädret. Dessutom måste man ju hela tiden anpassa sig efter hur andra kör. På cykeln är det ingen som bryr sig huruvida jag känner för att trampa fram i makligt gångtempo, eller drar på i högre farter. I bilen, som tar mycket större plats, har medtrafikanterna med rätta synpunkter på min hastighet oavsett om det går för sakta eller för fort.

Bilen är på många sätt ett fantastiskt fortskaffningsmedel som ger människor frihet att transportera sig längre sträckor, men i städer är cykeln ett på alla sätt smartare och trevligare alternativ.

Skickat via Blogsy

Skämtar If aprillo?

Jag kunde idag läsa att försäkringsbolaget If har gått igenom statistik över cykelstölder, och kommit fram till att 536 cyklar har stulits på Gotland det senaste året. Det innebär att var tionde gotlänning fått sin cykel snodd de senaste tre åren. Tråkigt, men det finns sätt att skydda sig. TV-programmet Plus testade förra veckan cykellås, och vinnaren blev ett lås från Clas Ohlson för 199:-, Asaklitt Shackle Lock. Se hela testet här. En rätt billig försäkring. Just denna typ av lås där man kan låsa fast cykeln i en stolpe eller ett cykeslställ är den mest effektiva lösningen. De flesta cykeltjuvar drar sig för att stå med högljudda vinkelslipar för att få med sig en cykel. Problemet är att det sällan finns möjlighet att låsa fast cykeln i ramen i vanliga cykelställ. Här har kommuner och andra som bygger cykelparkeringar lite att fundera på.

Försäkringsbolaget If levererar tillsammans med stöldstatistiken också några förslag på hur man skyddar sin cykel:
1. Skaffa ett ordentligt lås
2. Låt inte cykeln stå ute över natten
3. Om möjligt, ta av sadeln, vilket gör cykeln obrukbar för tjuven.
4. Fäst låset i cykelstället eller annat fast material.
5. Klistra över/dölj märket om cykeln är dyr
6. ID-märk cykeln så att den går att identifiera
7. Måla cykeln neongrön

Några av råden är ju rimliga, men vissa får man hoppas är lite sämre försök till skämt. Klistra över/dölj märket? Måla cykeln neongrön? Ta av sadeln? Vi får hoppas att dessa råd inte blir framtida krav från IF för att de överhuvudtaget försäkra cykeln. Om jag ska plocka av sadeln när jag ställer cykeln, vart ska jag förvara den? I samma bag som jag har cykelhjälmen i? Vad händer om alla målar sin cykel neongrön? Kommer ingen cykel att bli stulen då? Vill If att man ska klistra över märket på sin "dyra" cykel kanske de ska börja med att ge samma råd till BMW- och Mercedesägare vars bilar kostar sisådär 50 ggr mer än en "dyr" cykel. Nej, If, ge oss cyklister vettiga råd om hur vi skyddar våra cyklar.

Vind

Idag blev jag påmind om varför jag köpt en elcykel. Som så ofta på Gotland så blåste det med besked. Jag hade valt att använda enbart muskelkraft idag, och de fick minsann jobba också. Istället för den vanliga marschfarten på ca 20 km/h var jag nere i 10, stundtals 5 km/h i de långa uppförsbackarna de sista kilometrarna. Trots den låga hastigheten anlände jag genomsvettig till jobbet. Jag får se det positivt - ett rejält fyspass på morgonen, och den där sköna känslan i kroppen när man fått jobba riktigt hårt.
På den positiva sidan noterade jag också att allt grus på cykelbanorna var borta idag, och för första gången på flera veckor plusgrader. Det går åt rätt håll.

Skickat via Blogsy

Krispigt och kallt

Kylan håller i sig. Morgonturerna till jobbet har varit kalla men soliga. Trots kylan är det väldigt vacker så här års, och det blir ofta en liten omväg för att njuta av havet. Än så länge är det ont om folk längs strandpromenaden. En och annan joggare och hundägare är allt som syns till.

Stränderna vilar inför sommarens invasion.

I Almedalen är det folktomt.

Racerpremiär

Idag var det vårpremiär för min gamla Crescentracer. 

Snön är nästan borta, och gruset är också bitvis bortsopat.

Efter den tunga vintercyklingen med dubbdäck kändes det som att flyga fram. Så länge jag håller mig på asfalterade vägar, och inte behöver ta med mig mer än vad som ryms i en ryggsäck är racern en utmärkt pendlarcykel. Den rullar lätt, och med liten ansträngning går det att hålla en hög marchfart utan att bli svettig.

Det är lite besvärligt i stadstrafik i och med att man måste greppa det lägre läget på styret för att bromsa och därmed förlorar lite uppsikt över trafiken. Växlarna som är placerade på ramen, utan indexerade lägen gör även växling i stadstrafik lite omständligt, men cykelns lätthet gör att man i princip kan cykla på samma växel hela tiden i stadstrafik.
Det blir nog racer resten av veckan. Förhoppningsvis jobbar sopbilen på och gör pendlingen trevligare för varje dag.

Nya däck

Dyra däck

Beställde nya däck idag. De kostade mer i inköp än åtminstone två av mina cyklar. Ja inte cykeldäck då förstås, utan bildäck.  Förhoppningsvis kommer behoven av nya däck till bilen uppstå mer sällan i framtiden då det blir mer och mer cykling för min del. Den digra utgiften gör mig bara ännu mer övertygad om att det är ett smart beslut att ställa bilen så mycket som möjligt och cykla istället.
Tyvärr var jag tvungen att slita lite på bildäcken idag då jag körde till återvinningsstationen och lämnade tidningar och pappersförpackningar. Vi har ett utmärkt system för källsortering på Gotland, men måste man lämna det själv, och då är bilen nödvändig. För en trebarnsfamilj blir det rätt mycket på en månad.
Cyklarna har också fått nya däck, eller nygamla. Dubdäcken åkte av, och de vanliga dubbfria fick komma på igen. Jag har bestämt att det är vår nu, trots minusgrader och isfläckar. Skönt att slippa klickande från dubben och att få en lite mer lättrampad cykel.