Cykelplan Visby - höga ambitioner, men finansiering saknas

Sedan december 2015 finns en cykelplan för Visby. Jag har nu läst igenom det 40-sidiga dokumentet, och kan konstatera att intentionerna är goda, men finansieringen är väldigt oklar.

Inledningsvis konstateras att cyklingen i Visby har ökat rejält de senaste åren från en nivå på 15 000 cykelpassager till 25 000 st. Positivt! Samtidigt är Gotland det biltätaste länet i Sverige.

Större delen av planen ägnas sedan åt olika åtgärder och riktlinjer. Följande avsnitt kan ses som en summering av prioriteringarna:
"Att investera i ett sammanhängande gång- och cykelnät är en viktig faktor för att främja en hälsosammare livsstil och en hållbar stad. Visbys cykel- vägnät ska byggas ut och kompletteras så att cykeln kan bli ett attraktivt och konkurrenskraftigt transportmedel gentemot bilen." Jag kan bara hålla med. Det största problemet för en cyklist i Visby är alla avbrott och inkonsekvenser i cykelnätet, och för att få fler att cykla måste det bli lika enkelt att ta cykeln som att ta bilen. Så är det inte i dag.

Däremot har författarna av rapporten gjort en tankevurpa gällande separering av gångbana och cykelbana, då man utifrån olycksstatistiken och det faktum att endast 2% av cykelolyckorna sker mellan cyklister och gångtrafikanter drar slutsatsen att separering av gångtrafikanter och cyklister inte är prio. Man förordar i planen istället att separering mellan cyklister och bilar ska prioriteras. Jag tror att separering från gångtrafikanter längs huvudstråken är nödvändig för att öka cyklingen. Trots att olyckorna är få mellan cyklister och gångtrafikanter så är incidenterna desto fler. Då bilar och cyklister har gemensamt och hyfsat förutsägbart rörelsemönster, så innebär gångtrafikanters oförutsägbara beteende att en cyklist alltid måste vara på sin vakt, och i praktiken måste hålla låg hastighet, rimligtvis inte över 15 km/h i närheten av gångtrafikanter. Även om olyckorna är få, så kan de flesta cyklister (och gångtrafikanter) nog skriva under på att otrevliga småincidenter eller nära ögat-händelser sker närapå dagligen. När jag tröttnar på det ständiga kryssandet och bromsandet, och biltrafiken är gles föredrar jag att cykla på bilvägen. Här bör nog trafikplanerarna tänka om.

Det stora problemet med planen är dock att planen till stora delar är ofinansierad. Åtgärderna är många, och sträcker sig från kartläggningar och informationskampanjer till upphöjda passager och nya cykelvägar. Tyvärr saknar de flesta av dessa planering både tidsmässigt och ekonomiskt, och de mer "skarpa" satsningarna på nya cykelvägar (som i praktiken lär bli G/C-banor) är få och väldigt begränsade, t.ex. är 1,3 mkr avsatt 2015-2020. Väldigt marginellt!

Jag hoppas att den politiska viljan att realisera den relativt ambitiösa planen finns, och att det blir betydligt fler satsningar än de som är inplanerade. Om inte är risken stor att Visby förblir en bilstad.

Cykelplan

Nu finns det en cykelplan för Visby! Den antogs av Tekniska nämnden december 2015, vilket tycks ha glidit de flesta omärkt förbi. Inte ens jag visste att den var antagen.
Har skummat igenom den, och konstaterar att det är ömsom vin, ömsom vatten. Konstaterar t.ex. att den totala investeringsplanen för 2015-2020 tycks vara drygt 1 mkr! Jag hoppas att jag läst fel, och att det finns mer pengar avsatta någonstans. I annat fall kan jag konstatera att önskemålet från politiskt håll är fortsatt prio för bilkörning.
Återkommer med ett mer fylligt referat när jag läst igenom hela skriften.
Cykelplan Visby 2015-2025

Mycket bilkörning

Min ambition de senaste åren har varit att cykla varje dag. Tyvärr måste jag meddela att det senaste halvåret, och framförallt över vintern har det blivit mycket bilkörning. Några incidenter som jag har skrivit om tidigare i bloggen har fått mig att bli försiktigare, och det innebär att jag inte ger mig ut i trafiken när det har snöat, då jag vill undvika att samsas med bilar i halka. Det har i sin tur gjort att jag hamnat i ett bilvanebeteende även när jag faktiskt har kunnat cykla. Skärpning! Jag fortsätter att kämpa för att Region Gotland ska prioritera gång/cykelbanor efter snöfall, men hittills är responsen dålig.
Nu är det i alla fall vår och jag kan återigen ge mig ut på cykel i trafiken. De senaste dagarna har cykelturen till jobbet varit helt fantastisk med vårsol och växtlighet som börjar skifta över i grönt.

Vacker natur som upplevs bäst från cykelsadel

Skede 2 = snöröjes ej?

Efter ett flertal incidenter denna vinter då jag tvingats ut på bilvägen p.g.a. obefintlig snöröjning av cykelbanan, framförallt på väg 149 mellan flygplatsen och Visby så mailade jag den ansvariga för väghållning och frågade varför man inte snöröjer den aktuella sträckan. Jag fick aldrig något svar.

Nu har jag hittat en del av förklaringen. Jag fann på Region Gotlands hemsida en karta över hur man prioriterar snöröjning på cykelbanor.

Sträckan ingår tydligen i något man kallar "skede 2", och röjs enligt beskrivningen på hemsidan efter det att de mest prioriterade stråken "skede 1" är röjda. Några regler för hur lång tid det kan ta finns inte. Jag kan dock konstatera att tre dagar är normalt för stråk som tillhör skede 2.

Resultatet av att kategoriseras "skede 2". Ingen snöröjning på 3 dagar.

Varför en av huvudlederna in till Visby där det inte finns några alternativa färdvägar tillhör "skede 2" kan man undra. Får göra ett nytt försök att kommunicera med ansvariga på Region Gotland.

Det är fullt förståeligt att allt inte kan röjas på en gång, och att det måste finnas prioriteringar. Och att några centimeter snö ligger kvar på cykelbanan några timmar upp till ett dygn får man acceptera. När snövallar ligger kvar  flera dagar, och gör cykelbanan helt oframkomlig får det tyvärr den tråkiga konsekvensen att det blir omöjligt för många att välja cykel istälet för bil på vintern. Här måste Region Gotland skärpa sig.

Dubbdäcken av

Första dagen utan dubbdäck. Jag konstaterade också idag att de börjat sopa bort grus från vägar och cykelbanor. Även om dubbdäcken jag köpte i höstas är relativt tysta och lättrullade så är skillnaden stor. En ren njutning att cykla till och från jobbet idag.

Premiärtur utan dubb

Samtidigt läser jag i dagens tidning det årliga vår-reportaget från cykelverkstaden med tips för den som plockar fram cykeln efter vintern (normen är fortfarande att man inte kan cykla på vintern). Det positiva är dock att man tar upp att s.k. vintercykling ökar och att dubbdäcksförsäljningen har gått upp. Alltid något.

Apropå vintercykling, tänkvärt från Bikeyface.

Prioriteringar

Jag är rätt härdad vid det här laget och gnäller inte över någon decimeter nyfallen snö, fast idag var det jobbigt på vissa sträckor. Förutom den snö som kommit uppifrån så var större delen av det som legat på bilvägen överflyttad till cykelbanan. Prioriteringar antar jag.

Försiktigare på vintern

Som jag skrev igår så valde jag bilen istället för cykeln eftersom jag var osäker på status för snöröjning. 
En av anledningarna till min försiktighet är den incident jag råkade ut för i december när första snön kom. Då gav jag mig ut första dan i förhoppning om att man hade plogat. Det hade man inte, och efter flygplatsen valde jag den smala bilvägen istället för cykelbanan som var spårig, isig och oplogad. Bilvägen var heller inte jättebra plogad, utan jag fick cykla en bit ut i hjulspåren där det var barmark. Det innebar i sin tur att jag blockerade vägen för alla bilar, där stressade bilförare som hade bråttom tog varje chans att köra om. En lastbilschaufför som var extra stressad eller morgonsur passade på att använda sitt kraftfulla kompressorhorn för att uttrycka sitt missnöje över mitt vägval i samband med omkörningen. Det fick mig att vingla till, komma ur spåret med barmark och ut på den hala väggrenen där jag tappade greppet och ramlade ut på vägbanan. Bilföraren som körde efter lastbilen höll tack och lov avståndet, och var så pass uppmärksam att hen fick stopp på bilen innan jag hamnade under den. Rejält skakis kom jag till jobbet efter ytterligare en mindre incident med en buss.
Efter det är jag försiktigare med att cykla i snö om jag inte är säker på att det är plogat. Incidenten har också gett mig mer energi att driva på för mer cykelperspektiv för snöröjarna.

Ska man ta sig förbi snövallen till cykelbanan, eller välja bilvägen istället?

Vintercykling

Nä, riktigt så här illa är det inte i Visby, men att vägar för bilar kommer i första hand när plogbilarna ger sig ut är helt klart.



Bilden kommer från den utmärkta cykelbloggen Bikeyface

Äntligen! Cykelplan för Visby

Jag har sedan jag började cykelpendla mer frekvent till jobbet, och framförallt sedan jag började jobba i södra Visby noterat en hel del "utmaningar" jag som cyklande ställs inför. Så här års är det ju snöröjningen som är det största problemet. Jag har på olika sätt försökt att påverka de som har ansvar för infrastrukturen för cyklingen i och runt Visby, d.v.s. Trafikverket och Region Gotland. Hittills med rätt magert resultat. Cykling har uppenbart varit ett lågprioriterat ämne. Därför är jag glad att cykling nu äntligen har kommit upp på Tekniska nämndens agenda. En cykelplan för Visby verkar vara på gång, och enligt den diffusa tidsplan som redovisats kommer den att tas fram under 2014. Enligt nämndens protokoll ska planen avhandla följande områden:

− Visioner, målbild och syfte
− Cykelns fördelar, som till exempel bättre hälsa, bättre miljö i form av mindre buller och mindre utsläpp, billigt och effektivt transportmedel.
− Gotlands goda förutsättningar för cykling.
− Hållbart resande och kopplingen till andra hållbara transportsätt.
− Tillgänglighet, framkomlighet, trafiksäkerhet och trygghet.
− Barnperspektivet och jämställdhet.
− Samhällsnyttan.
− Beskrivning av befintligt cykelnät.
− Förbättringsmöjligheter i befintligt cykelnät.
− Behov av utbyggnad av nya cykelvägar i Visby med omnejd.
− Utformning av gång- och cykelvägar.
− Klassificering av cykelnätet i form av huvudcykelstråk, sekundära cykelstråk, cykel i blandtrafik.
− Redovisning av kartor med befintliga cykelvägar (primära och sekundära), rekommenderade gator för cykel i blandtrafik samt planerade cykelvägar.
− Beskrivning av behov av mindre investeringsåtgärder i form av till exempel ändring av trafikreglering, justering av trafiksignaler, vägvisning för cyklister, cykelpumpar, cykelbarometrar, cykelboxar samt cykelräcken.
− Cykelparkering vid målpunkter och kollektivtrafikknutpunkter.
− Drift och underhållsåtgärder.
− Information till invånare och påverkansåtgärder.
− Beskrivning av samverkan med andra förvaltningar, aktörer samt Trafikverket.
− Beskrivning av hur uppföljning och utvärdering av cykelplanens aktiviteter skall gå till.

Det ser ambitiöst ut, och jag hoppas verkligen att det inte slutar i endast ord och stora planer, utan också konkreta aktiviteter som gör det enklare att ta sig fram med cykel i och runt Visby. Jag kommer att följa arbetet, och lär återkomma till planen framöver.

Snö på Gotland

Det har varit en snöfri vinter hittills, men nu har det äntligen kommit snö. Det lilla problemet med snö är tyvärr att det det är med snöröjning fortfarande görs på bilars villkor. Det innebär att det snödjup som bilar klarar styr när snöröjningen kommer igång, och cykelbanor prioriteras lågt.
Vis av tidigare erfarenheter fegade jag ur idag, och tog bilen. När jag kollade av cykelbanorna på väg till jobbet kunde jag konstatera att det var rätt beslut. Cykelturen skulle ha blivit tuff med snövallar och oplogade cykelvägar, och sannolikt skulle jag ha tvingats ut på bilvägen för att kunna ta mig fram vissa sträckor. Den mest problematiska sträckan är alltid Lummelundsväg mellan flygplatsen och stadsgränsen. Cykelbanan plogas sällan, och bilvägen som man tvingas ut på är väldigt smal. Sedan måste jag tillägga att ofta går det väldigt bra att cykla på vintern. Det är de där få dagarna per år då snöröjarna inte riktigt hinner med, och prioriterar bort cykelbanor som det blir jobbiga.
Kommer det inte mer snö under natten så blir det i alla fall cykel imorgon. Då har det gått 3 dygn sen första snön kom, och det brukar vara den tid Region Gotland behöver på sig för att få undan snön från cykelbanorna. 

Bra cykelställ, men oklar vägvisning vid hamnterminalen

Jag åkte båt förra veckan, och konstaterade att det i samband med ombyggnaden av området runt hamnterminalen i Visby blivit riktigt bra möjligheter att parkera cykeln. Cykelställ under tak med byglar gör att det går att låsa fast cykeln i ramen. Det finns till och med några större bågar som fungerar för lastcyklar eller cyklar med vagn. Föredömligt! Gärna fler sådana här på Gotland. Jag kunde låsa fast min cykel tryggt och hyfsat väderskyddat under min tvådagarstripp i Stockholm.

Mindre bra ur cykelsynpunkt är resten av ombyggnaden av hamnområdet, som jag tagit upp tidigare. När jag skulle ta mig därifrån märkte jag att det är ytterst oklart hur man ska ta sig med cykel från terminalen. Det har ju blivit ett stort torg utan någon som helst vägvisning för cyklister. För mig slutade det med att jag var tvungen att ta mig ner för en hög trottoarkant, fast jag kanske bara är ovanligt förvirrad och vägvill. Om man väljer att cykla förbi terminalentrén och sedan över torget framför terminalen mot vägen kommer man fram till denna skyltning som i alla fall ger viss ledning om vart man ska ta vägen.

Tyvärr lär få cyklister överhuvudtaget hitta till skyltningen. En markerad cykelväg från cykelparkeringen tack! Att man om man skulle vilja cykla till södra eller sydöstra Visby måste cykla rakt fram, skippa cykelbanan för att ta sig ner på bilvägen, sedan höger framgår inte heller av skyltningen.Man får vara glad att de åtminstone lyckats bra med cykelparkeringen.

Cykelbanebygget igång

Nu är cykelbanebygget längs väg 149 igång igen. Efter 3 års stillestånd ser det ut som om den farligaste biten av min pendlarväg till jobbet äntligen kommer att bli åtgärdad. Jag vågar inte tro på det ännu, men man lovar att det ska bli klart innan årsskiftet.
I reportaget som P4 Gotland gjort om bygget säger trafikverkets planeringschef Ylva Aller att mycket har gått fel, men att resultatet blir bra. Jag håller inte med. Tyvärr blir resultatet inte särskilt bra, med budgetlösningar som t.ex. cykelfält utan fysiska avgränsningar längs 80-väg och bristande möjligheter att ta sig upp på cykelbanan om man inte har en terränggående cykel. Jag är i alla fall glad att man äntligen tänker färdigställa bygget, och hoppas innerligt att det inte blir några fler förseningar.

I samma radioreportage nämns att arbetet med cykelleden till Klintehamn nu inledes. Med anledning av det har jag skickat ett mail till planeringschefen och påtalat bristerna med cykelbanan längs väg 149. Det skulle vara tråkigt om den planerade leden till Klintehamn kommer att präglas av samma bilinriktade tänkande som skapat den undermåliga cykelbanan längs väg 149. Än har jag inte fått något svar.

Cykeltouring

Min Surly Cross Check har prövats som långfärdscykel de senaste veckorna. Jag har utrustat den med lätta skärmar och pakethållare för att duga som allroundcykel, och de senaste veckorna har den rullat uppemot 50 mil med och utan last. Pakethållaren bak är specialanpassad för att kunna bära cykelväskor och 40 kilos last. Huvudorsaken till att jag skaffade pakethållaren är att jag vill kunna transportera hem varor när jag pendlar till och från jobbet. Att jag också kan få med flera dagars packning är en extra bonus. För några dagar sedan blev det en tripp till Fårö, nedan några bilder från turen:

På vägfärjan till Fårö får både cykel och cyklist vila en stund

Lunchpaus bland bilvrak.

Surlyn rullar fint på både små och stora vägar.

Med cykel kan man ta sig ända ner till stranden

Sonen hängde med på några etapper.

Ännu en nykomling: Nordstjernan 1953

Jag sålde en cykel och nu har det istället blivit två nya. Det var inte riktigt tanken, men när jag fick chansen att köpa denna vackra patinerade Nordstjernan från 1953 för priset av de nya däcken som sitter på kunde jag inte låta bli.
Det blir en utmärkt cykel för kortare turer hemmavid, men med den förvånansvärt höga utväxlingen går det att komma upp i rätt höga farter. Det kanske blir längre utflykter också.
Det är som sagt en Nordstjernan, som jag åldersbestämt till 1953 genom att titta på märkningen på baknavet. Den 60-åriga cykeln är tillverkad i Uppsala av Nymans verkstäder som även tillverkade bl.a. Crescent och Hermes. Kvalitetskänslan är genomgående med stabil ram, och delar som sitter ordentligt fast. Inget skrammel här inte. Det är en robust cykel som går bra både på landsväg och åkervägar. Sittställningen är bekväm och rejält upprät. Skicket är väl patinerat - lacken har sett sina bästa dagar, men allting fungerar, även lyset. Nedan några bilder som jag tog på premiärturen på åkervägarna i Väskinde.

Brooks Swift

I samband med att jag köpte min Surly Cross Check beställde jag också en annan sadel än den som följer med som standard. Jag har ju haft en Brooks Flyer Lädersadel på min elcykel ett tag, och är verkligen nöjd med komforten på denna stenhårda sadel har jämfört med gel-monstret som följde med. Jag ville därför fortsätta med Brooks även på min nya cykel. Brooks Flyer är en fjädrad rätt bred sadel som lämpar sig väl för en relativt upprätt sittställning. På Surlyn kommer jag att sitta mer framåtlutad, varför jag köpte en Brooks Swift på ren chansning efter att ha läst på lite. Nu har jag cyklat ca 30 mil, och kan konstatera att det var en mer än lyckad chansning.
Många säger att Brooks-sadlar har en "Brake-in" period innan sadeln blir bekväm. Jag märkte inget av det. Sadeln var bekväm från mil ett. Så bekväm att jag inte ens märker att jag sitter på en sadel, vilket måste vara bästa möjliga betyg. På min mountainbike där jag har en vanlig smal racersadel börjar det ömma en aning redan efter någon mil, och efter 2-3 mil kan det hända att jag domnar en aning. Inga sådana tendenser här. En oerhört bekväm sadel helt enkelt, och dessutom snygg med de hamrade kopparnitarna. Om jag ska ta upp något negativt så är det väl vikten. Sadeln väger ca 200 gram mer än en vanlig syntetsadel. Det går att få en lättad variant med titaniumrails, men där gick taket för min sadelbudget. I det stora hela är 200 gram extra inget problem för mig. Jag siktar ju inte på att vinna Tour-de-France direkt.

Risker med cykling

Jag tycker att det är tråkigt att ta upp riskerna med att cykla, eftersom jag är övertygad om att fördelarna överväger - fördelar både i form av livskvalitet och ett längre och friskare liv.
I veckan blev jag dock påmind om att det finns risker när jag två gånger blev närapå påkörd. Ena gången var vid infarten till flygplatsen som jag dagligen passerar. Det är en riskabel infart, då många som ska till flygplatsen är väldigt stressade. Mest stressade verkar yrkesförarna vara, och det var också en sådan som i sin taxibil nästan rammade mig när hen skulle svänga in samtidigt som jag passerade infarten. Eftersom hen kom bakom mig såg jag inget förrän krocken nästan var ett faktum. Taxiekipaget fick tvärnita, jag vejde undan och olyckan kunde undvikas.
Andra tillfället var när en postbil kom i hög fart från en mindre väg som ansluter till den länsväg som jag cyklade på. Brevbäraren fick bromsa in kraftigt, och jag gjorde detsamma. Återigen någon decimeter från olyckan.
I båda fallen var det som jag bedömer det stressade yrkesförare med aggressiv körstil som tar för stora risker. Vilket ansvar har deras respektive arbetsgivare?
Som cyklist är man oerhört utsatt. Inget plåtskal med deformationszoner som skyddar. Det bästa skyddet är den goda överblicken man har på en cykel, och sin egen vaksamhet.

Solsidan i Visby

Som den lantis man är får man se mycket underligt denna vecka, då Visby är invaderat av Sveriges styrande toppskikt. När jag cyklade in till Visby på min elcykel häromdan kom jag t.ex. ifatt denna skapelse, tidigare känd från Solsidan.

Såvitt jag kunde se var det en eldriven Segway, som tog sig fram i maklig fart runt 10-12 km/h. Jag hade lite problem att ta mig förbi, då cykelbanan som ni kan se är smal och avgränsad av betongbarriär, och Segwayn tar upp en ansenlig del av utrymmet i sidled. Segwayföraren hade dessutom hörlurar med musik i öronen. Det senare antog jag med ledning av det taktfasta nickandet med huvudet. Min ringlocka lyckades inte tränga igenom musiken, och jag fick tillfälle att under någon minut studera Segwayn i detalj. Det kändes visserligen lite lustigt att ligga och trycka bakom en taktfast nickande Segwayförare, men sånt får man stå ut med denna vecka.
Jag är oftast nyfiken på nya saker och generellt positivt inställd. När jag resten av cykelturen för mig själv utvärderade Segwayns egenskaper relativt mitt eget transportmedel hade jag dock svårt att se några fördelar med en Segway.
Den tar mycket plats. Precis som med trehjuliga lastcyklar och breda cykelkärror så blir det problem att få plats i sidled, och man riskerar att blockera cyklister som vill ta sig förbi. Lastcyklar och cykelkärror har ju ett berättigande i och med att de kan transportera saker. Vad jag kunde se hade Segwayn ytterst begränsade lastmöjligheter.
Den har begränsad räckvidd. Jag vet inte hur långt den kan ta sig på en laddning, men jag kan tänka mig att det ligger i samma nivå som en elcykel, fast med den stora nackdelen att man blir strandsatt om batteriet tar slut. Med en elcykel är det ju bara att trampa på när batteriet tar slut, vilket jag har råkat ut för flera gånger. Att släpa hem en strömlös Segway är nog inte så kul.
Den är dyr. En elcykel går loss på 10-15 000 beroende på modell. En Segway får man ge betydligt större summor för.
I en direkt jämförelse med min elcykel kan jag konstatera att Segwayn får se sig slagen på alla punkter- lastkapacitet, räckvidd, pris, trafikutrymme/smidighet. Med viss reservation för en faktor - rolighet. Jag har ju aldrig provkört en Segway, men jag kan tänka mig att det är ett väldigt kul fordon att köra.

Almedalsveckan = Cykelveckan

Almedalsveckan pågår för fullt i Visby just nu. Politiker, lobbyister och helt vanliga människor knyter kontakter och utbyter erfarenheter på ca tvåtusen seminarier och föreläsningar i Visby innerstad. Något som man direkt lägger märke till är mängden cyklar. De flesta har insett att bil inte är idealt när man tar sig runt i Visby tillsammans med så många andra människor. Jag märker en betydande ökning av antalet cyklar på cykelbanorna runt Visby denna vecka, och i hamnområdet runt Almedalen står cyklarna parkerade i drivor. En intressant observation är att teorin om att cyklar är magnetiska tycks stämma. I brist på cykelparkeringar ställer man cyklarna på andra lämpliga (och ibland olämpliga) ställen. Och varhelst en cykel parkeras så blir det snabbt fler som hamnar på samma ställe.

Det finns flera möjligheter att pröva på elcyklar. Här är två stycken Zet Light.

Jag stötte också på denna lastcykel med elassistans som verkar användas för att transportera videoutrustning.

För den som är på plats finns det flera möjligheter att lyssna på seminarium som på olika sätt handlar om trafik och cykling:

• Hur gör vi cykeln till ett naturligt transportmedel i våra städer – utan att äventyra liv?
• Samtal om transporter och samhälle
• Hur reser vi i en attraktiv stad?

Kul att Visby blir en cykelstad åtminstone en vecka om året.

Ny i cykelstallet: Surly Cross Check

För några veckor sedan sålde jag min Crescent Trekkingcykel för att göra plats för en ny bekantskap. Nu har den nya medlemmen i stallet kommit - en Surly Cross-Check. Den kan närmast beskrivas som en väldigt flexibel cyklo-cross; en cykel som klarar både skogsstigar, pendling och långfärdscykling på ett bra sätt. Det som gör cykeln lite speciell är att den har stålram i tider då de flesta cyklar görs i aluminium. Den är något kilo tyngre än motsvarande i aluminium, men jag gillar stålramens egenskaper, och tycker dessutom att de smalare stålrören ger cykeln ett vackrare klassiskt utseende. En annan detalj som är lite ovanlig är växelreglagen som sitter i ändarna av styret.
Så här såg cyklen ut när den anlände:

Efter några timmars jobb med ihopmontering, inställning av växlar, lindning av styre m.m. var den färdig för en första provtur. Det blev några mil på varierande underlag.

En trevlig bekantskap, som verkar fungerar bra både för pendling och nöjescykling. Nu väntar jag bara på skärmarna och pakethållaren som jag beställt.

Prioriterat transportslag

När jag cyklar till jobbet genom Visby är det väldigt uppenbart vilket trafikslag som har högsta prioritet.  Både vad det gäller dedikerat utrymme, och utformningen så är det väldigt tydligt att bilar är viktigast när vägar planeras.
Idag när jag cyklade från jobbet roade jag mig med att räkna antalet utfarter där jag som cyklist måste lämna företräde som jag har att passera på en den sträckning på ca 1,5 km som går längs Stenkumlaväg. Jag räknade även antal nivåskillnader på mer än 1 dm som jag måste forcera. Totalt passerade jag 11 st utfarter eller anslutande vägar. Antal nivåskillnader var 22 st till antalet. På samma sträcka har de som valt att köra bil 0 st nivåskillnader och 0 utfarter eller anslutande vägar där de måste lämna företräde. Det är väldigt frestande att lämna gång/cykelbanan och cykla med bilarna istället, men det är tyvärr olagligt. I Visby har man väldigt framgångsrikt knuffat upp cyklande på trottoaren på i stort sett alla större vägar för att ge fri lejd åt bilar.

Utfart med nivåskillnad för cyklister